Jobb, jobba, jobb
Är på jobbet och har rast, fick börja tidigare så nu har ja en halvtimmes rast. Det har gått bra, ja orkar detta ja gör det, ja behöver inte vara inlagd eller ledig, ja fixar att jobba hela sommaren, ja fixar det. Hör hur ja försöker intala mig själv att allt kommer bli bra, varje morgon innan ja ska till jobbet så intalar ja mig att ja fixar detta. Att ja kommer att orka med denna dagen oxå.
Sen kommer ja hem på em eller kvällen och då slår ångesten till och ja är för trött för att stå emot den. Så ja tar för många tabletter, eller något annat destruktivt, för ja orkar inte stå emot, ångesten blir för stark och jag blir för svag. Men ja fortsätter att sätta ena foten framför den andra och kör på för ja vet att ja vill fixa detta, ja vet att för min skull behöver ja fixa detta.
Tankarana vandrar och funderingar över min feta mage kommer krypande, hur den har blivit såhör uppblåst, fattar inte varför, eller det gör ja väl egentligen men ja borde ju vara lika tom i den som ja är i huvudet. Ja borde vara platt om mangen, ja borde inte vara såhär fet. Men vad spelar det egentligen för roll om ja är platt eller uppblåst, vilken makt ska min mage ha över mitt liv, åh ja är så trött på mina tankar som bara förstör allt för mig ja önskar att ja kunde värja mig...
