Samtal
Har haft samtal med min ssk idag, vi pratade mycket om mina dippar då ja inte vill leva och allt känns hopplöst. Känndes som att hon ville komma fram till om det bara är dippar eller om det ligger något annat bakom. Skulle vara skönt om det var något annat som låg bakom för då hade ja fått en förklaring. Annars så pratade vi om maten och om hur katastofalt dåligt det verkar gå med den, hon sa att ja skulle hem och laga någon av mina färdigrätter, sagt och gjort så gjorde ja som hon sa. Tyvärr så blev ångesten för hög och maten hamnade i papperskorgen. Blir så arg på mig själv när ja gång efter gång bara gör fel.
Ja vill så gärna lämna denna skiten bakom mig, leva och njuta av livet och allt vad det innebär men ja lyckas inte. Ja har liksom fastnat i denna skiten och kan inte ta mig ur, ja kan inte förmå mig själv att gå emot ångesten och göra det som ja vet krävs för att få ett normalt liv, nämligen att äta. Ja sitter fast mellan ångesten och det normala livet och varje gång ja ska välja sida så väljer ja att ge vika för ångesten, den paralyserar mig och gör mig oförmögen att gör något som ja egentligen vill. Ja sitter just nu och funderar över om ja ska följa mina demoners röst och ta en långpromenad eller om ja ska stanna inne i soffan. Tror tyvärr att det blir en promenad, känns som ja redan valt att välja den sidan...
