Stallet
Är så otroligt glad att ja har hästarna i mitt liv, vet inte hur det hade gått om ja inte hade haft stallet igår och idag. Kom ju hem från min vän med tankar på att ta mitt liv, men ja hade ju stallet och ja kan inte svika min vän. Så nu efter två dagar med stall, skit och ridning så känner ja mig stark nog att gå emot dessa känslor. Ja kännde när ja kom hem idag att nu tar ja tag i mitt liv, vilket slutade med FYRA smörgåsar och en hel massa ångest. Kom på mig själv med att tänka att detta är inte värt att ha ångest för detta kommer inte göra mig gigantisk tills imorgon. Är bara så rädd att ja ska väga massor på onsdag då ja måste väga mig, att ja ska vara så stor att de inte kommer vilja fortsätta hjälpa mig på min mottagning. Att de ska säga att ja är för fet och verkar klara mig utan hjälp från dem, samtidigt så vet ja ju att sjukdomen inte bara sitter i vikten att det är så mycket mer som spelar in.
Annars idag har ja inte gjort mycket alls, somnade en stund under kedjetäcket. Kom på att ja va sä trött för att ja gick upp halv sex och vi hade ställt fram klockan en timma, halv fem är ju ganska tidigt för att vara en söndag. Sen har ja inte varit utanför dörren något mer idag, bara legat i soffan, borde få liggsår snart. Men det var kanske en sån här slappdag som ja beövde, eller ångesten nu innan ja ska sova och vet att ja bara legat ner hela dagen är ju inte att leka med men det som inte dödar det härdar...
