Fult ös medvetslös
Ja ja skulle bara drömma om att det vore så en dag här, istället för vila, sitt tid, ta det lugnt och lite mer vila, så skulle vi få en dag i veckan då man fick göra allt det som man inte får skulle ja vara överlycklig. Men va fasen när ja väl blir frisk så kan ja göra va skjutton ja vill, då kan ja gå på friskis för att det är kul, äta mat för att det är gott (för det är det ju egentligen). Ja skulle orka gå ut och dansa, äta med mina vänner, ja skulle orka vara uppe längre än halv tio. Ja tänk vilka möjligheter det finns.
Men att vägen dit ska vara så jädra svår det gör mig ledsen, arg och ibland förtvivlad. Idag höll ja på att gå under för att det var två stora potatisar till middagen, fattade inte hur ja skulle lyckas få ner dem i magen. Men med skakande händer och en andning som knappt existerade så lyckades ja trycka ner dem. Får höra att de tycker ja kämpar på så bra, antar att det är ett standrard uttryck men det gjorde mig faktiskt lite glad. Sen måste ja ju bara lära mig att stå ut i min nya kropp, en kropp som har en mage som inte är helt platt, en kropp med rumpa och lår som syns från alla håll och allt igenom en helt ny bild av hur ja och mitt liv ska se ut. Kan säga att än så länge så är ja livrädd för detta och det är med fasa ja kommer kliva upp på vågen imorgon, även om ja vägrar att se siffrorna så mår ja illa inför vågen. Nästan så att ja tror att den ska hoppa upp och viska hur värdelös jag är...