Lata dagar
Känner mig som en soffpotatis när ja är här, gör verkligen inget alls på dagarna. Sover lite, tittar på tv, idag såg vi på Frozen, ser på serier på datorn, har vila, mindfulness och sitt tid. Ganska mycket som gör att ja känner mig som en soffpotatis, sen att vi äter hela tiden gör ju inte saken bättre.
Ja är ju sådan att ja inte kan gråta dels för att ja verkligen har svårt för det och dels för att min lugnande tar bort delar av ångesten. Så ja sitter alltid "fint" vid min plats och stirrar ner i tallriken tills att ja har ätit upp det som ligger där. Så när det är andra patienter speciellt en som hela tiden får en personals odelade uppmärksamhet så vågar ja ännu mindre fråga den andra personalen något. Och ibland känner ja att ja skule vilja fråga om något som rör maten.
På måndag är det vägning igen och ja känner mig väldigt nervös, vet att ja förmodligen gått upp i vikt och ja är rädd att min behandlare ska få för sig att ja ska veta vad ja väger vilket ja vägrar. Ja vill inte se de där siffrorna, de ger mig absolut ingenting det enda det gör är att ge mig ångest, vilket ja tycker att ja har tillräckligt av ändå.
Sorry att ja skriver så sällan nu, känns bara som att varje dag ser likadan ut och det är inget som intresserar någon. Ja vill ju skriva av mig för att ha något att titta tillbaka på och se hur ja har utvecklats, om det blir bättre eller sämre...
(Sen som sagt så läser ja alla de bloggar som ja gjorde tidigare, bara det att ja blivit så dålig på att kommentera för ja orkar inte)
