Dessa dagar vi kallar livet
Nu har ja varit här på Capio sedan i tisdags, ja har ätit allt som satts framför mig, även en jäkla kanelbulle som var dagens fika. Jössenamn ja trodde ja skulle gå under. Har inte ätit socker på allt för många år och att då få en stor kanelbulle framför sig det gjorde mig halvt panikslagen, mesig jag vet....
Hur har det annars varit? ja ja har pratat lite med de andra patienterna inte så jätte mycket då ja hellre väljer att hantera min ångest under mitt bolltäcke. Där kan ja ligga och ha ont i magen och efter ett ta så släpper det och ja kan göra något vettigt typ, sticka eller något liknande.
Idag ska vi ha "pärlgrej"(vore något för dig Sandra) vi ska pärla fuck cancer armband. En i parsonalen som fixat att vi skulle göra det, så nu är det bara att pärla, även om ja hellre hade velat kolla på dressyren på tv.
Annars så är det helg nu och inget speciellt på schemat. Nästa vecka får ja börja vara med på gruppaktiviteter, så som mindefulness och basal kroppskännedom. Båda känner ja väl igen från DV där vi hade båda dessa grejer, även "gruppen" får ja vara med i, tror man disskuterar med varandra kring något förbestämt ämne. Ja antar att om min mage inte exploderat innan detta så kommer ja väl få veta allt eftersom vad det är mer exakt...
