Känslorna svajar
Känslorna har svajat från förtvivlan till hopp till no feelings at all.
Var hos min samtalskontakt, allt kändes så jobbigt redan innan ja kom dit. Väl där berättade ja om min livsleda, hur ja funderat på att ta alla tabletter ja hade hemma i lördags men lyckats förtjuta de tankarna. Sen nu efter samtalet så skulle ja egentligen ha åkt direkt tillbaka till avdelningen. Men ja gick hem i tron att ja skulle ta alla mina tabletter och skita i allt. Alltså hade ja hamnat på botten och förtvivlan var på hög nivå.
Väl hemma så hade ja fått ett brev från Capio, ja skulle på möte där redan imorgon. Jäkla tur att ja gick hem. Men mina tankar på att ta mitt liv försvann ganska snabbt. När ja väl kom tillbaka till avdelningen så lämnade ja in min apodos och åt min lunch. Totalt tömnd på känslor ligger ja nu i sängen och just nu känner ja inget alls. Vet inget mer än att ja verkligen ska försöka ta mig till Capio imorgon, ja har ju verkligen inget att förlora...
