Samtal
Har varit hos min samtalskontakt och pratat, kan säga att det var jobbigt som tusan. Vi pratade om min rädsla att gå upp i vikt, mina funderingar kring mig själv. Hur ja känner inför mina föräldrars plötsliga vilja att komma varje helg, ja vi gick igenom en hel del roliga ämnen.
Sen kom ja tillbaka till avdelningen hann precis få en stesolid innan det var lunch, kikärtsbiff med potatis, ja hatar potatis. Efter den obligatoriska kaffepausen med resten av avdelningen så gick ja för att lägga mig och läsa, vaknade av en röst som envist sa att det var fika. Varje fredag så är det fredagsfika med all personal, läkare och patienter, det brukar vara någon patient tillsammans med en i personalen som bakar. Ja ska egentligen äta det men ja är så rädd för den lilla biten kaka att ja hellre dricker en ND.
Ja kände under hela dagen hur min ångest bara har växt och växt och bad att fåå prata med min kontaktperson. Vi han prata i kanske 10 min och jag berättade om min livsångest, hur ja inte orkar detta mer, hur ja bara vill försvinna. Vet att hon tar mig på allvar men ja blir som ja sa till henne rädd för mig själv, ja känner sådanna tankar som man inte ska tänka, sådanna tankar som för en direkt ner i skiten igen. Förmodligen tillbaka på ruta noll...
