ienluftballong.blogg.se

Jag är så mycket bättre i fantasin

Samtal

Publicerad 2015-03-09 17:41:57 i Allmänt,

Varit hos min samtalskontakt och pratat, hon är bra fin den där damen. Pratade mycket om mina föräldrar och hur ja ska handskas med att de vill veta hur ja mår osv. Att ja måste ge dem lite information om att ja går i behandling och att ja inte orkar prata så mycket om hur ja mår. Sen pratade vi om mina dippar, hade ju en i fredags då ja satt och räknade hur många tabletter ja hade hemma. Vi kom överrens om att ja måste gå till akuten när ja mår så, tyvärr så känner ja mig själv allt för väl, vet att ja aldrig skulle gå dit utan ta tabletterna och lagom till att ja börjar må dåligt så skulle ja ångra mig. Det är så typiskt mig att göra såhär, göra något impulsivt som att ta tabletter och sen ringa och säga vad ja gjort, förra gången ringde ja min läkare. Hon va ju rolig och rådde mig att gå till akuten, eller först ville hon skicka ambulans eller komma själv, sen gick hon med på att ja skulle ta mig till akuten själv. 
 
Nu ligger ja i soffan under en filt med världens huvudvärk, min kompis vill gå ut och gå nu vid halv sju men ja vet inte om ja fixar det med huvudvärk. Saken är bara den att hon lär bli sur om ja inte följer med men ja tror inte ja fixar det. Får höra av mg och säga att det inte fungerar, längesedan ja hade ont i huvudet, ja har haft migrän men ingen vanlig huvudvärk...

Kommentarer

Postat av: Nathalie

Publicerad 2015-03-09 22:13:01

Det där med oroliga/nyfikna föräldrar kan vara rätt jobbigt att handskas med. Ibland känns det som att min mamma ska veta precis allt och det STÖR mig. Hon vill veta allt ifrån vilken dag och tid jag ska till psyk till att veta vad vi pratar om Jag vill inte att hon ska veta så mycket om hur mitt liv ser ut, men ändå blir det att jag berättar för jag vet inte hur jag annars ska göra.

Tycker det är jäkligt bra av dig att berätta om dina dippar. Riktigt starkt!! Förstår att det måste vara tufft när impulsiviteten tar över, men ändå bra att du ångrar dig snabbt efter (om du förstår hur jag menar)
Kram<3

Svar: Ja visst kan det vara jobbigt med nyfikna föräldrar. Ja gör lite tvärtom från dig, ja berättar absolut ingenting. Tänk om man kunde komma till ett mellanting, där man kunde berätta endel men inte alt.
Ja mina dippar är verkligen inget ja är stolt över men om man kan sprida lite ljus kring detta så kanske man an få andra att våga berätta oxå. För det är så jäkla svårt att veta vad man ska göra i de situationerna så om man delar med sig kan man få lite fler sätt att hantera det på. Någon annan som gått igenom samma som vill berätta hur de gör.

Ja det är väl bra att ja ångrar mig, det tycket ja iaf för det mesta, ibland så skulle det kännas bättre att bara få försvinna men ja livet kan ju bara bli bättre.

Kram <3 och tack för att du bryr dig så mycket!
ienluftballong.blogg.se

Postat av: TicTacToe

Publicerad 2015-03-10 21:15:02

Det är nog bra om du klarar av att delge dem lite för då kommer dina föräldrar kanske sluta "vara på dig" så mycket om de vet att du faktiskt kan berätta ngt för dem. Nu känner de väl antagligen en panik om att de ser att du mår dåligt men får inget ur dig och det kan göra dem ännu mer orolig. Förstår dock att det är svårt. Jag höll inne med mitt mående i 6 år men jag känner det som en lättnad att äntligen kunna få visa och prata om hur jag mår.

Blir ledsen av att höra att du får sådana dippar då du inte ser någon utväg men väldigt bra av dig att berätta om dessa. Hoppas att du kan göra tvärtom nästa gång. Om du vet hur det kommer att bli så kanske du kan testa att direkt gå till akuten innan du gör ngt och se hur den lösningen blir. Allt för att du ska hitta andra sätt att hantera dina känslor på i de dipp-perioderna <3
kramar

Svar: Ja ja måste börja göra tvärtom mot hur ja hanterar dipparna dag, för ja blir rädd att min kropp inte ska klara med överdoser. Så det får nog bli så att så fort ja känner att ja börjar sjunka i mående så ska ja fundera på att åka till akuten.
Var det under perioder när du bodde själv som du lyckades hålla inne med ditt mående? Eller var det även när du bodde hemma? Ja vågar inte berätta så mycket för dem för ja är rädd att de ska bli ledsna och vara på mig mer än vad de redan är. Men som du säger så måste ja nog berätta lite mer för dem, bara för att få dem att bli lite lugna.

Massa kramar
ienluftballong.blogg.se

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela